Den tidigare solohornisten i Hovkapellet lämnade oss den 8 mars.
Bengt Belfrage föddes 1930 i Söderhamn. Som 14-åring blev han musikelev på Kungl. Bråvalla flygflottilj utanför Norrköping. Därefter följde en något krokig väg, där Belfrage avbröt sina musikstudier ett antal gånger. När väl studieåren var över hade han skaffat sig både en militärmusikutbildning och en officersutbildning! På musikhögskolan hade Axel Malm varit Belfrages lärare, men han tog också lektioner för Wilhelm Lanzky-Otto vid orkesterskolan i Göteborg.
Belfrage anställdes på 4:e-horn i Hovkapellet 1953 och fick direkt vara med om Wagners Nibelungens ring, med den tyske dirigenten Joseph Keilberth på pulten. Året efter gavs den legendariska Carmen-uppsättningen, med Kerstin Meyer som Carmen, Sixten Ehrling som dirigent och med Göran Gentele som regissör. Musiken från Carmen skulle därefter förbli en stark favorit hos Bengt. 1956 hade han avancerat till solohorn.
I februari 1962 provspelade Belfrage till Berliner Philharmoniker, och han var deras solohornist under två säsonger. Med berlinarna blev det en mängd konserter och även turnéer i Europa.
1964 var Belfrage tillbaka i Hovkapellet och fick uppleva den epok, som ofta brukar benämnas ”guldåldern”. Göran Gentele var operachef 1963-1971 och han regisserade också många uppmärksammade uppsättningar. Belfrage förblev i Hovkapellet som solohornist fram till pensionen 1990. 1975 efterträdde han Wilhelm Lanzky-Otto som lärare vid musikhögskolan i Stockholm. De sista åren som lärare innebär också en mängd besök på utländska universitet i egenskap av gästprofessor. 1984 valdes han in som ledamot 851 Kungl. Musikaliska Akademien.
Bengt Belfrage fick under sitt hornistiska liv spela med flera av tidens stora dirigenter. Förutom Herbert von Karajan upplevde han under Berlinåren dirigenter som Karl Böhm, Rafael Kubelik, Rudolf Kempe, Lorin Maazel, Eugen Jochum, Otto Klemperer och Sir John Barbirolli. Han sörjs av barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Som legendarisk hornist och lärare lämnar Bengt Belfrage, efter ett långt och variationsrikt liv, ett stort tomrum efter sig.
Ett längre porträtt kommer att publiceras i nästa Movitz (nr 59).
Hans-Erik Holgersson
