Våren 2025 gick Kristina Kärlin, solohornist i Kungliga Hovkapellet, bort.
Läs här kollegan och vännen Tale Olssons minnestext över Kristina.
(Texten publicerades ursprungligen i DN 2025-05-19)
Kristina Kärlin, Tyresö, har avlidit i en ålder av 57 år. Hon efterlämnar sambon Daniel, sin far Gösta, sin bror Hans och hans barn Amanda, Mikaela, Magdalena och Carl samt kollegor, släkt och vänner.
Det var med stor sorg vi tog emot beskedet att Kristina efter en längre tids sjukdom somnat in.
Hon upptäcktes som valthornstalang i tidig ålder. Hon hade en extraordinär fallenhet för instrumentet och gjorde snabbt så stora framsteg att hon som 19-åring provspelade till sig jobbet som solohornist i Kungliga Hovkapellet. Hon var också under en period anställd som hornist i Göteborgssymfonikerna.
Vi minns Kristina som en livlig och stimulerande kollega med stark integritet, som tog sitt jobb på största allvar, men som samtidigt bidrog med en stor portion humor, lekfullhet och medmänsklighet. Vi kan fortfarande höra hennes skratt i Operans korridorer.
Som kuriosa kan nämnas att Kristina som 16-åring på mycket kort varsel fick hoppa in och spela Wagnertuba i en Wagnerföreställning på Operan, utan någon repetition.
Kristina var en klok och engagerad människa med starkt rättspatos. Hon var en fantastisk samtalspartner och hade många nära, kära vänner, både bland kollegor och utanför den musikaliska sfären. Hon var fenomenal på att med nyfiket sinne möta människor (även vilt främmande!) och hade en ovanlig förmåga att inta rummet och att både ta och ge plats. Hon berörde.
Kristina var en utpräglad natur- och friluftsströvare, hon älskade att vistas i skog och mark. Om somrarna var hon och sambon Daniel alltid ute på fjällvandringar.
Kristinas bortgång är en stor förlust i svenskt musikliv; vi är många som kommer att sakna hennes gudomligt vackra hornklang.
Vi kommer också sakna hennes sprudlande frigjorda livsenergi!
