Min kära gamle kollega Peter Lindbom har lämnat oss.
Jag bär med mig otaliga goda minnen från våra 17 år tillsammans i Kungliga Filharmonikerna. Peter var den där kollegan som alltid fanns där – stöttande, närvarande och generös med både tid och omtanke. Hans lugn var nästan legendariskt; i hans närhet kände man sig alltid trygg och omhändertagen, både i vardagslivet och i jobbet.
Och så fikat, förstås. Varje morgon såg han till att det fanns fika i hornrummet. Han hävdade bestämt att vi som inte drack kaffe inte egentligen fikade – kanelbullen räckte inte, kaffekoppen skulle med för att det skulle räknas på riktigt. Det var så typiskt Peter: varm humor och fasta principer i skön kombination.
Peter började i Kungliga Filharmonikerna säsongen 1974/75, i augusti 1974, och stannade ända fram till sin pensionering den 31 augusti 2015. Imponerande 42 år i orkestern – och jag fick den stora glädjen att dela de sista 17 av dem med honom. Det är en tid jag minns med stor värme och tacksamhet.
Saknaden efter Peter kommer att vara stor. Kombinationen av hans vackra hornspel och hans varma personlighet lämnar ett tomrum. Vila i frid, Peter – och jag är säker på att det i himlen finns gott om utrymme för både Vasalopp, maraton och exklusiva cyklar.
/Magnus Franzén
